lördag 10 januari 2015

Att sälja saker på Bukowskis Market, del 1

Vi har länge försökt bli av med en del möbler som samlat sig här hemma. Men efter att ha tröttnat på veliga Blocket-köpare som bestämmer sig, avbokar, prutar på redan förmånliga priset, ställer orimliga krav och till slut inte köper en pinal - kom vi fram till att helt enkelt köra ett lass med möbler till Bukowskis Market i Göteborg. Bukowskis Market har ju blivit en slags inredningsbutik för medveten medelklass med gott om pengar. Man kallar det loppisfyndat, trots att man betalt flera tusen för något - för att få just sin "unika" vintage-stil hemma.

Det finns förstås både nackdelar och fördelar med det. Men framför allt är Bukowskis Market en helt egen marknad, där auktionspriser verkar sakna verklighetsförankring och man betalar vad som helst för vad som helst. Detta innebär ju att man som säljare också får mest på Bukowskis Market. Men får man det då? Markets priser och avgifter tänkte jag ta i nästa inlägg, detta berör främst våra upplevelser kring själva inlämningen.

En tisdagmorgon i oktober stod bilen redo med stort släp för att frakta möblerna till Göteborg. Jag hade inte kontaktat Market i förväg för värderingen, eftersom jag visste vad jag skulle sälja och hade ganska bra koll på deras priser. I och med detta var planen helt enkelt att ta med allt vi ville bli av med, lite av en chansning.

Dagarna och kvällen innan hade vi ägnat åt att bära ned allt från övervåningen. Vardagsrummet blev ganska proppfult, i och med att vi redan köpt vår nya soffa, en tvåsits - istället för vår ganska stora tresitssoffa.

Med totalt tre soffbord, en stor matta, en soffa och fem fåtöljer blev vardagrummet som sagt helt fullt.

När möblerna till slut låg i släpet (och en del i vår lilla bil) upplevdes rummet som luftigt - för första gången på länge. Det fanns fler möbler som jag hade kunnat tänka mig att sälja, men E hindrade mig. Det kan väl vara bra att behålla några möbler kanske...

Och så här såg det ut i andra änden av vardagsrummet. Fortfarande en hel del möbler kvar, som sagt. Men väldigt skönt för oss.

När vi kom till Bukowskis Market och deras värderings/mottagningsdisk står en kvinna med power suit och höga stövlar där. Det är oklart vad hennes uppgift är, det verkar dessutom som att hon står och pratar med en väninna. Vi väntar. Så småningom säger jag till att vi skulle vilja lämna in lite saker till försäljning. Då ringer hon i klockan, så att någon annan kommer. Hon ringer alltså på den klockan som kunder skall ringa på, om ingen står vid disken. Det här börjar inte bra. Hon beter sig just på det snorkiga sätt jag har kommit att förknippa med vissa auktionshus i allmänhet, men Bukowskis Market i synnerhet. Om de skall överleva behöver de tvätta bort den attityden och få sina anställda att inse att det är ett serviceyrke de håller på med. Och det är vi, som inlämnare som betalar deras löner.

Bakom väggen kommer en annan kvinna, som hjälper oss istället. Hon är trevlig. Genuint trevlig. Jag ger henne listan med saker vi har, komplett med formgivare - eftersom jag har stenkoll på vad det är jag vill säga. Tyvärr får vi det tråkiga beskedet att de inte tar emot vårt jakarandabord - trots att jag sett att de sålt flera likadana tidigare. Jag undrar förstås varför. Det har att göra med det som beskrivs i Wanjas blogg här. Jag påpekar att bordet antagligen inte är gjort av den palisander som numer är förbjudet att handla med, men kvinnan bakom disken berättar att de har som policy att inte ta emot något som ens liknar det - just av risken att råka sälja något förbjudet och få problem med Jordbruksverket.

Inte mycket att göra åt, allt annat - så när som på ett annat soffbord tar de emot. Vi bär in grejerna, fyller i lite papper, tackar för oss och åker och äter lunch.
De närmsta dagarna håller jag stenkoll på Market för att se när våra föremål kommer ut till försäljning. Först kommer en stol, soffan ett soffbord och två fåtöljer ut. Men inte fåtöljen till soffan? Soffan hör ju ihop med en av fåtöljerna och det var deras förslag att sälja dem separat. Allt gott så, men jag anser att om en fåtölj och soffa som hör ihop säljs samtidigt ökar chansen att båda blir sålda till bästa möjliga pris. Till fördel för kunden också, eftersom den kan få möjlighet att köpa en fåtölj som matchar soffan de just budat på.
Så jag ringer upp Market. En trött, snorkig röst i luren. "Hmmm... Ok... Jaha..." Tvekande, ohjälpsam inställning. Min fördom om auktionshusen som en högborg för arroganta, högfärdiga människor får åter bränsle. Så småningom blir jag kopplad till inlämningsdisken och samma kvinna som tagit emot våra varor när vi lämnade in dem. Puh... en trevlig människa. Hon berättar att de på grund av ombyggnad inte har någon fotovägg och därför inte kunnat fotografera den nämnda fåtöljen än. Det kan dröja minst en vecka. Hjälpsamt tar hon bort auktionen med soffan, sätter den på is tills fåtöljen också publicerats och gör en hänvisning mellan de olika auktionerna så att man som köpare kan se att det finns en annan möbler som hör ihop den man nu tittar på. Bra. Väldigt bra.

Så, än så länge är min bild av Bukowskis Market åtminstone hyfsad. Inte sämre än förut, kanske rentav lite bättre. Men hur gick försäljningen då? Det skall jag återkomma till i nästa del.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar