måndag 21 oktober 2013

Era svin

I renoveringshetsen förstörs många vackra hus, men sällan har jag sett ett såpass (för kommunen) unikt hus som detta förstöras. Vi bor i en liten kommun på landet, de flesta hus är av enklare typ; torp, bondgårdar och "vanliga" villor på 1900-talet. Här och där finns guldkorn som sticker ut, givetvis - men på det hela taget är de flesta hus ganska trista här omkring.

Men som sagt, guldkorn finns. Arkitektritade hus från mitten av nittonhundratalet är väldigt ovanliga. Vi kanske talar om 5-10 stycken, de flesta i ett och samma kvarter. Och det är även här detta hus ligger, som nu är till salu. Byggt 1959 är det ett mycket bra exempel på svensk, avskalad vardags-modernism utan åthävor men med en blygsam elegans. Titta bara här (känsliga tittare varnas för nedre delen av inlägget!):



Härligt grönskande trädgård med fantastisk entré. Trappan är fantastiskt fin, entrédörren och det lilla enkla taket över entrédörren. Mycket bra. Också ett bra sätt att liksom bygga in entrén så den inte är helt öppen för alla, i ett ganska tätbebyggt kvarter.



Inget klaga på här, härlig grönska.



Ett valnötsträd tronar framför den enklare entrén på källarplan. Älskar sådana här tak över enklare "bruksingångar". 



Originaldörr, originalbelysning, originaltak (fast hängrännan känns inte rätt). Nästan alla rätt.



Hur gången ser ut fram till entrédörren.



Tjusigt!



Mer!





På denna sida kan man dock börja ana oråd. Trädet inpå fasaden skänker välkommen skugga och trivsel, men utedäcket - där ser man att saker och ting inte stämmer. Den orädde kanske inte vågar fortsätta läsa, därför slängde jag in en brytning här.




THE HORROR



Sammanfattning: man verkar ha ändrat planlösningen, rest och rivit väggar.



Lagt in ett enhetligt, bedrövlig fult golv på hela våningsplanet.



Och byggt ett "modernt" badrum, där jag antar att det aldrig tidigare varit ett sådant.



Jag blir inte riktigt klok på planritningen, men det verkar som att den blivit väldigt ändrad, kanske kan någon mer upplyst läsa ut hur det tidigare såg ut? Hur som helst tycker jag det här är bedrövligt, tråkigt och borde inte vara tillåtet. Om man nu så gärna vill ha något som ser ut som en nybyggd bostadsrätt varför köper man inte en sådan? Var detta hus verkligen helt obeboeligt innan familjen (jag gissar) flyttade hit? Varför lade man inte tid och möda på att bevara saker och ting som rimmar väl med husets byggnadsår? Jag menar inte att huset nödvändigtvis måste vara ett sextiotalsmuseum i form av möblemang och inredning, men den här tidens villor är så avskalade och tillbakadragna att de inte inkräktar på vilket möblemang man än vill ha.

Mäklaren kallar detta hus "smakfullt renoverat". Ja, vidrigt är ju också en smak. Dock ingen god sådan.

2 kommentarer:

  1. Usch och fy, ja, så där ser det ofta ut när hus säljs numera, tragiskt och onödigt. Jag säger som dig, vill man ha nytt då köper man nytt, inte förvanskar gammalt och fint.

    SvaraRadera