tisdag 12 februari 2013

Vårt kök

Som jag nämnt tidigare så hyr vi huset vi bor i. Vi satte ut en annons i en lokaltidning att vi var intresserade av att hyra ett mindre hus. Tre personer ringde. Att hyra hus är relativt vanligt på landet och utbudet hyfsat. Dock har jag förstått att det drar till sig folk som inte får t ex en lägenhet på konventionellt vis - vilket gör det relativt lätt att få tag på något att hyra om man är en relativt fungerande samhällsmedborgare, betalar sina räkningar i tid, inte samlar skrotbilar på tomten och skottar framför postlådan.
Det är ett ganska bra hus, men underhållet var lite eftersatt från den förra hyresgästen. Det visste vi när vi tackade ja till det och vi hade kommit överens med hyresvärden att vi skulle fixa till köket - själva stommarna och köksluckorna, tapetsera om i köket och i vardagsrummet. Han skulle i sin tur ordna att en mattläggare lade in ny plastmatta i köket.
Ovan ser ni vad tidigare hyresgäster hade gjort med de stackars femtiotalsluckorna. Dalablå lister som var spikade på luckorna! Luckorna var i sin tur målade i någon tvivelaktig färg som sedan var övermålad med något som skulle se ut som lasyr, antar jag. Gräsligt fult och lite småäckligt.

Det hade nämligen hunnit samla sig ganska mycket smuts på olika ställen på luckorna. Och färgen sprack och lossnade så snart man petade på den eller slipade. Det här visade sig bli lite mer jobb än vi tänkt oss, vi (och när jag skriver "vi" menar jag först och främst min pappa) fick slipa ner luckorna ända ner till originalfärgen ljusblå och lite till för att det överhuvudtaget skulle gå att måla om dem. Vi började med detta arbetet i maj-juni, men det visade det som drog ut mest på tiden och var inte färdig förrän långt efter vi flyttat in i slutet av augusti.

Ursäkta instagramfiltret, men jag har inte det ursprungliga bilden kvar. Så här såg köket ut på torsdagen när vi skulle börja tapetsera. På lördagen samma vecka skulle vi flytta in. Det som ändå är gjort här är att stommarna är målade två gånger, i vitt. Men inte så mycket mer.

Jag hade övertalat E om att vi skulle tapetsera med denna tapet från William Morris (från början ville jag tapetsera varenda rum med Morris-tapeter, nu är jag mer tveksam... Tapetorama hade dessutom rea i somras, så då hade vi köpt tre rullar och hoppades att det skulle räcka. Det är nämligen inte så mycket hela väggar i köket. Dessutom har jag aldrig tapetserat förr och att nu ge sig i kast med en tapet med ganska avancerat mönster!

Men det gick bra, vi jobbade åtta timmar i sträck - farsan (på bild, oklart varför han blåser bakom elementet med en varmluftspistol) och jag. Några småbitar var kvar till fredagen, som pappa satte dit själv. Gott så långt, men som ni ser finns det inga luckor på plats och plastmattan är inte utbytt.

Efter ett misslyckat försök att få lägga in linoleum (det är tydligen ganska dyrt) så fick vi ändå välja plastmatta. Först tänkte vi oss rutig matta, men jag är glad att vi inte valde det, det hade blivit lite sensory overload i köket då. Det här är köket i november, skulle jag tro - då de sista luckorna är på plats och vi äter frukost. Så här ser alltså köket i sin färdiga skrud, med grå luckor (släta igen!), originalhandtag och gångjärn.
För nörderiets skull: över bordet hänger en svart Semi-pendel i storleken 47cm, bordet är ett runt utdragsbord av Karl-Erik Ekselius (min favorit bland svenska möbelarkitekter) i ek, en stol i okänt träslag (kanske mahogny?) av Arne Vodder och en pinnstol vi hittat i ett soprum - som jag plockat isär, limmat om, slipat och som min far sen målat i matt svart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar