Sidor

torsdag 25 september 2014

Richard Buckner - Surrounded (2013)



Jag har börjat på det här inlägget i mitt huvud så många gånger. Har jag berättat historien om när jag såg Richard Buckner live? Hur han avslutade Picknick-festivalen, med akustiska akter som Anna Ternheim (innan album-släpp), Kristofer Åström och Tiger Lou? Hur folk reste sig och gick? Hur Howe Gelb kom upp på scen med en back öl och Buckner och han tillsammans spelade och sjöng över loopade gitarrslingor, samplingar, oväsen.

Det känns som jag berättat historien.

Buckner kom till mig via bröderna Kjellvander. I någon gemensam intervju skulle de samsas om årets skiva och kom fram till Richard Buckners "The Hill". Detta måste varit 2000, då gick jag fortfarande i skolan och hade således begränsat med pengar till skivor. Jag fick skivan på cd-r av en kompis. "The Hill" är mer en svit, än ett album. Byggt på en lång historia, en massa namn, korta snuttar (på Spotify) som bildar en hel svit av musik. Det är ett fantastiskt album.

Sen glömde jag liksom bort Buckner, efter The Hill och den där märkliga livespelningen.

Någon som inte glömt bort Buckner är storebror Kjellvander, Christian. På album efter album försöker han återskapa samma återhållsamma americana, med stråk av mörker men med glimtar av hopp. Han lyckas inte särskilt bra, om jag ska vara ärlig, även om jag gillade den senaste skivan Kjellvander släppte ifrån sig.

Men nu var det ju Buckner det skulle handla om. Han har fortsatt mejslat ut sig en karriär i americana-hörnet. Skivorna får högt betyg, t o m av trendkänsliga Pitchfork. Men vi hör inte så mycket på den här sidan Atlanten. Det var också längesen han gjorde ett Sverigebesök, vad jag vet.

Man skulle kunna placera Buckner någonstans kring Bonnie 'Prince' Billy, Black Heart Procession, Songs: Ohia och kanske 16 Horsepower och efterföljande Woven Hand. Någon som besjunger ett annat USA, ett mörker liknande det man kunde se i dokumentären "Searching for the wrong-eyed Jesus". Så låter det åtminstone.
Det har inte hänt så mycket med Buckners sound på dessa 13-14 senaste åren, det tåls väl att sägas. Men måste det göra det? Ibland använder han lite mer elektronik, trummaskinskomp, en och annan synth. På det stora hela målar han med samma pensel, bara med lite andra färger.

Omslaget till Surrounded kan mycket väl vara årets fulaste. Och det är trist, för det kan tänkas skrämma iväg presumtiva skivköpare och lyssnare. Men låt det inte skrämma dig, det här är en riktigt, riktigt bra skiva.

torsdag 14 augusti 2014

Unik fastighet i kommunen till salu

Ursäkta frånvaron från bloggen, men känt mig totalt oinspirerad att skriva något - då jag tröttnat på musik, öl, cykling (kan ju bero på att min cykel är skrot) och allt annat. Det var välbehövligt med en paus, men nu är jag tillbaka. Vi ska börja med en unik villa som är till salu. Och passa på att titta, jag är rädd att den inte kommer att förbli att detta utmärkta skick. Varför tror jag detta? Ja, vis av erfarenheten tror jag att det kommer rivas ut, moderniseras, bytas fönster, rivas panel och väggar och rivas golv. Inte för att man måste. Inte för att huset håller på att rasa samman. Utan att för att man kan, för att byggmaterial av dålig kvalitet är alldeles för billigt och för att snickare hellre sätter upp nytt, dåligt - än att bevara. Med det sagt, luta er tillbaka och titta på ett utmärkt exempel på arkitektur från sent sextiotal, tidigt sjuttiotal.

Vardagsrum. Titta bara på den fantastiska heltäckningsmattan. Jag hoppas verkligen att nästa ägare hittar ett sätt att behålla den. Sparsamt möblerat med fyra safari-stolar från tiden. Snyggt.

En välkomnande hall med stengolv, som ser i princip nytt ut. Snyggt att stenen från trappen fortsätter in i hallen, utan att bli bruten med en tröskel.

Vardagsrum övre plan, samma heltäckningsmatta. Möblerat med Arne Norells fåtöljer "Inca". Kolla in jakarandapanelen på väggen i bakgrunden. Snyggt med öppningen ner mot suterrängvåningen.

Inbäddat i grönska och bland mer traditionella hus sticker denna fastighet verkligen ut.

Sovrum med jakarandasäng och orange heltäckningsmatta.

Generöst badrum med badkar.

Vissa ingrepp verkar vara gjorde (blandare och spishäll kan inte vara original) men på det hela är det snyggt gjort och med respekt för huset. Jag har inget att invända.



Från vardagsrummet har man kontakt med köket och den fantastiska uteplatsen.

Hobbyrummet, enligt planlösning. Tidstypiska sjuttiotalsmöbler i spånskiva. Men vem behöver mer skrivbordsyta än så här? Soffan är någon av IKEAs sjuttiotalsalster väl?

Mysig bodega med fantastisk eldstad. Bara ingen sätter in en kaminkassett, utan lämnar det precis som det är.

Fantastisk uteplats och trädgård som verkligen ramar in huset perfekt.
Man kanske undrar varför jag har så många åsikter om ett sånt här hus? Helt enkelt för att detta är ett unikt hus och vill man nu renovera det till att se ut som en katalogvilla från 90-talet, så är det kanske det man ska köpa istället? Om man tycker att tidens ideal från när huset byggdes är mörkt fult och murrigt, så köp ett annat hus. Det här huset och dess material har hållit i drygt fyrtio år utan att knappt visa tecken på slitage - det kommer fortsätta att hålla. Det en ny ägare tillför eller "renoverar" med kommer inte hålla i närheten lika länge. Köper man ett sånt här hus har man ett ansvar, att bevara det och ta hand om det. För att inte tala om resursslöseriet det innebär att riva ut fungerande material för att sätta in nytt. Så, det var mina fem cent. Bilder lånade från Fastighetsbyrån, bostadsannonsen hittar ni här.

måndag 17 mars 2014

Det stora tapetseringsinlägget (varning för bildbomb!)

Här vare bilder! Jag har tagit alla med mobilen, av den enkla anledning att jag inte tänker dra fram en digitalkamera när jag jobbar. Vill inte damma ner dem slipdamm eller kladda ner den färg heller. Mobilen är lite lättare att hantera. Så, här följer ett mycket bildtungt inlägg om tapetseringen av det som var vårt gästrum, men som fr o m inatt är vårt sovrum!

Untitled

Jag hann måla taket och listerna innan det blev dags för tapetsering. Jag hade lite gammal färg kvar till listerna, vilket räckte precis. 

Untitled

Dock hann jag inte med elementet, men jag tänker att det går ju ingenstans, så ska väl bli av någon gång i framtiden. Har köpt pensel, färg och stålborste för ändamålet. Läste att man inte ska ha värme på i elementet när man målar = lika bra att vänta till sommaren! Nu är den här bilden lite konstigt exponerad, men det man ser utanför fönstret är...

Untitled

...detta! Våra gravt misskötta äppelträd. De ska få lite mer beskärning i år, men de har vuxit vilt i flera år, därför ska man tydligen ta det lite varmt med sågen innan det blir ordning på dem igen. Utsikten bortanför är väl inte fy skam heller, även om naturen kanske inte visar sig från sin bästa sida just nu.

Untitled

Tittar man lite svagt åt vänster ser man hela dalen nedåt, en väldigt trevlig syn. Den lilla jordplätten är rabarberlandet, där rabarbern redan är på gång. Den delar utrymme med pepparrot, som är fullständigt monstruös. Skulle behöva minska ner den lite...

Untitled

Okej. Flytta till söndag; alltså igår. Här har vi tapeten, redo för att skäras upp i lagom våder.

Untitled

Här klistrar farsan första våden.

Untitled

Första våden är uppe och vi är officiellt igång! Efter detta följde arbetsgången att jag skar och klistrade och farsan satte upp tapeterna. Ett arbetssätt jag kände mig helt bekväm med, eftersom detta är andra gången jag ens är inblandad i tapetsering.

Untitled

Första väggen klar, dock med en halv våd och en snutt ovanför dörren överhoppad. Det sparade vi till senare och fortsatte med hela våder istället.

Untitled

Här är det tredje hörnet för eftermiddagen, samtidigt med lutande tak. Det gick bra, men var inte populärt så vi går vidare och tittar på den proffsiga utrustningen som fanns till hands.

Untitled

Tapetbord bestående av benbockar och en gammal skafferidörr, funkar strålande!

Untitled

Denna delen är det lägre i taket, som en följd av det lutande taket. 

Untitled

Snabbspola fram till kvällen, här var det dags för pizzapaus, med bara en liten, liten bit kvar (där till höger om elementet).

Untitled

Klart! Det är vitmålat bakom elementet och det kommer nog att förbli så. Har lite tapetklister kvar och gott om tapet kvar, så på sikt kanske jag sätter dit en liten tapetbit mellan elementet och fönsterbräda. Hade detta varit vårt egna hus hade jag propsat på göra det ordentligt, men eftersom detta är att betrakta som en hyreslägenheten - så får det bli så här. Jag är iallafall nöjd.

Untitled

Efter en stunds uppröjning och städande var rummet också tomt och rent. Eftersom gästrummet mer eller mindre tjänat som förråd, så har vi levt med en väldig massa saker överallt annars i huset. När vi började fundera över det övermäktiga arbetet som stod framför oss (flytta säng från sovrum till gästrum, flytta gästsäng från vardagsrum till nya gästrummet, flytta fyra soffbord till nya gästrummet, flytta bokhylla från vardagsrum till hall, städa, dammsuga, bära saker osv osv ad infinitum) så kom vi fram till att det kanske vore en så dum idé att flytta sängen redan igår kväll. 

Untitled

Försiktigt placerade vi sängen en bit bort från väggen eftersom vi inte skruvade fast gaveln igår. In med varsin pall (som vi använder som sängbord), lite lampor och ett par växter. Plötsligt var det ett sovrum! Kändes superkonstigt. Känslan i tapeten får en att tänka på en sommarstuga med gamla tapeter, eller att sova hos någon annan. Med fönstret på motsatt gavel jämfört med förut kom nya ljud, ett annat ljus och en annan känsla. Kändes inte som hemma, utan att vara bortrest. Men lakanen och sängen var definitivt vår och visst var detta en del av huset vi bor i. Kommer nog ta lite tid att vänja sig, men vi är båda supernöjda! Nu får det vara nog med tapetsering och renoveringstrams på ett tag. Nu ska vi sova!

onsdag 26 februari 2014

Renovering av gästrum/byte av sovrum

För ett tag sedan kom vi fram till att vi skulle byta sovrum i huset, från det stora med södervägg till det lilla mot norr. Det lilla har tjänat som gästrum/förråd tills nu. Dock hade det en ganska otrevlig unken lukt, som visserligen kan ha berott på mängden äldre möbler som förvarats där och att vi inte haft övernattande gäster särskilt ofta, och rummet därmed sällan vädrats.

Vi har också varit missnöjda med vårt, stora sovrum. Det är helt enkelt för stort, tapeterna är väldigt fula och rummet allmänt omysigt. Dock är det relativt nytapetserat och det vore slöseri att tapetsera det rummet nu. Särskilt i ett hus vi bara hyr. Någon gång under husets historia har man dessutom byggt flera garderober i rummet och därigenom byggt för ventilationen. Rummet lider liksom att ständigt stillastående luft och upplevs instängt. Inte ens om man sover med öppet fönster och dörr hjälper det.

Därför: flytta till gästrummet.

Nu var gästrummet i lite skabbigt skick tyvärr. Tidigare hyresgäster hade målat på befintlig tapet och gjort ett ganska dåligt jobb. Dock trodde jag att det skulle räcka med att skära bort tapetskarvar och spackla lite.

Men. Livet är aldrig så lätt.

Ursäkta mobilbild och bländande lampa i taket, men detta är vad som hände. De två senaste lagren med tapet släppte från väggen i stora sjok. Det som skulle bli en enkel tapetsering blev helt plötsligt en lite mer omfattande tapetsering.

Det var dock intressant att se de äldre tapeterna. Huset vi bor i är från början ett torp, byggt någon gång på 1800-talet. Då såg det ut så här.

Bilden är ett gammalt fotografi jag fotat av, med vår hyresvärda inte helt rena vaxduk som underlag. Nåväl.

Kring 1955 byggdes huset helt om och antog den form den har idag, en ganska ordinär femtiotalsvilla utan några större åthävor. Ett vanligt hus, helt enkelt. I princip inget finns kvar av det gamla, så när som på några väggar i grunden.

Tapeter var det. Så här såg originaltapeten ut i gästrummet:

Jag gillar den! Hade den funnits kvar, intakt, hade jag gärna behållt den istället. Men nu är den överspacklad och övertapetserad. Dock var det den enda tapeten som satt riktigt bra.

Nästa lager såg ut så här:

Vågar man gissa på sjuttiotal? Inte så värst fin, men visst - hade den suttit kvar och varit intakt kanske vi hade behållt den. Den yttersta tapeten vet jag inte hur den såg ut, den var som sagt redan övermålad när vi flyttade in. Troligen tapetserade någon av hyresgästerna för typ femton år sen. Och ovanpå målade den senaste hyresgästen före oss. Med blandat resultat, kan man ju säga.
Och igår kom vi äntligen överens om vilken tapet vi skall använda och lyckades även beställa den. Det blev tapeten "Hudiksvalls Teater" från Duro Tapeter och deras kollektion av "Gammelsvenska tapeter". Jag hade sneglat ett bra tag på den och föredrog nog den gröna nyansen (den finns även i blått, brunt och grått), men väl i tapetbutiken så gillade vi båda grått och blått, framför den gröna. Till slut kom vi överens om den grå, som nu är beställd.

Datum för tapetsering är bokat, hela rummet är spacklat, så innan dess skall vi (jag) slipa och åtminstone målat taket. Jag tänker måla elementet och lister också, men om jag inte hinner den innan den 15:e mars, så får jag ta det sen. Det är ingen panik.

onsdag 19 februari 2014

Några tankar om Matmagasinet Vego



Jag blev väldigt glad när jag läste att Sverige skulle få ett helvegetariskt matmagasin. Det har funnits ett tomrum och äntligen fanns det någon som kunde tänka sig att fylla det.

Och visst är det en spännande tidning. Framför allt: ÄNTLIGEN. Visst finns det ibland vego-inslag i andra tidningar, det finns internationella tidningar för vegetarianer - men äntligen en svensk tidning, med svenska produkter, svenska förutsättningar och mått (jag är iallafall inte bekväm med cups och ounces) och vegomat från folk som äter vego. Köttätare som lagar vegetarisk mat brukar ungefär klara av att göra broccolipaj eller en sallad. Kanske fyllda paprikor. Eller ungsrostade grönsaker. Alla dessa är jag ytterst trött på.

Vi börjar med det som är bra. Enkla, tydliga recept, piggt tilltal, fantastiska bilder, ovanligt få efterrätter (kokböcker och tidningar för vegos är annars smockfulla med bakverk och efterrätter, något jag själv är helt ointresserad av), bredd med allt från lite internationellt till raw food (dock bakverk).

Men så finns en del som inte är så bra, som jag ser det. I början av tidningen står det "att äta vego handlar inte om att utesluta, utan om att ersätta". Om man som köttätare börjar med det som utgångspunkt så tror jag man riskerar att bli besviken. Soja-, mandel-, ris- och havremjölk smakar inte som komjölk. Det är inte alls samma sak att ha i kaffet (enda stället jag dricker mjölk). Det är inte äckligt, men man ska inte tro att det är samma sak. Den inställningen genomsyrar en del av recepten också. Det här med att ersätta kött med köttersättning. Majoriteten av receptet innehåller inte detta, men sammantaget med det stora korvtestet så blir det lite mycket. Men det är möjligt att det tilltalar andra, det tilltalar dock inte mig, jag vill hellre lära mig göra fler och annorlunda saker med grönsaker.
Layouten är i grunden bra, men de flesta texterna lämnar en del att önska. Slarvigt, lite som att man stressat ihop ett nummer. Mängden korrfel kan man väl ha överseende med, det är trots allt första numret. Men det behöver bli bättre om man ska ge ett seriöst intryck.
Korvtestet. Ingen av de produkter som testat har jag sett, som bor på landet. Snälla, låt inte denna tidningen bli en storstadsangelägenhet. Nu är inte sojakorv något jag äter särskilt ofta, men även vegetarianer eller veganer är lata ibland. Dock kan jag påpeka att receptet på stekt sojakorv med stuvade makaroner måste vara tidningens mest meningslösa.
Personligen tycker jag inte att det skulle skada att använda mjölkprodukter eller ägg i vissa recept, men jag vet att vissa vegotalibaner inte skulle vilja det. Jag är ingen taliban. Många av produkterna som används i tidningen är helt enkelt inte tillgängliga ute i landet.
Första numret kostade 49kr och en prenumeration kostade 99kr. Nu kostar ett lösnummer 59kr och en prenumeration om tre nummer 149kr. Det är ingen stor sak, men de kunde haft det högre priset från början. I slutet av första numret står det ju faktiskt en prenumeration kostar 99kr, vilket redan är inaktuellt.

Vad jag vill se mer av:
- Mer internationell mat. Tacorecept med sojafärs, stekt sojakorv, stekt sojakött är helt ointressant och jag bläddrar förbi det på en gång.
- Tofu, seitan, tempeh. Hur det smakar, hur man använder det, var man får tag på det.
- Vilda örter, ogräs och "gratis" ätbara saker. Saker vi har runt omkring oss som går att äta, men som vi kanske inte tänker på.
- Kanske en svensk vegoguide? Online?

På det hela taget är jag väldigt glad över tidningen, även om jag låter väldigt negativ i det här inlägget. Det ska bli intressant att följa Vego och se hur tidningen utvecklas och vad det blir av den. Dock tror jag att den behöver material från fler källor och att få komma ut i butikerna, för att hålla i längden. Är du det minsta intresserad av vegetarisk mat tycker jag att du ska teckna en prenumeration på deras hemsida